snutnoja!

Jag måste erkänna en väldigt löjlig sak, jag e skiträdd för polisen! Jag är inte det minsta kriminell (förutom nåt snatteri i tonåren) och har aldrig varit i direkt konflikt med någon polis men lik förbannat så hugger det till i magen av rädsla när jag ser en polisbil. Är jag ute och kör blir jag svettig direkt och går igenom en liten checklista med mig själv; bilbälte- OK, hastigheten- Hjälp lite för fort, alkohol- fast jag kanske inte druckit en droppe alkohol på flera veckor blir jag asrädd för att behöva blåsa, körkort- OK, oftast med...

Jag ser nog jämt jäkligt nervös och skyldig ut.

Idag var jag, Engla och syster ute och körde. Vi lyssnade på musik och småpratade i bilen. Brummande gjorde jag en högersväng och tog en nedförsbacke och rätt som det är så står jag öga mot öga med en polis!!! Vart kom hon ifrån? Med sin hastihetsmätarpistol stadigt riktad mot min bil när jag svischar förbi så svimmar jag nästan men sansar mig och skriker tll syrran: "Shit, fartkonroll!!" Jag kollar mätaren och visst ligger jag i 50 men ändå blir jag skitskraj. Carro skrattar och tycker att jag e fjantig. Resten av vägen till affäen är jag paraniod, runt varje krök väntar jag att en polis ska hoppa fram och ta fast mig (!). Men ingen mer polis finns till. När vi kliver ur bilen är fortfarande mina ben som spagetti. Haha, fy fan vilken mes man e!!!!!!!!!

Fast när jag tänker efter finns det fler med polisnoja. Haha, när Erik fick göra blåstest midsommardagen ute på Vämdö... Fy fan va kul det va! Jag har ALDIG sett Erik så nervös! Jag kände inte igen karl, hans ansikte ändrade utseende och rösten... jag har aldrig hört en sån röst hos Erik förr. Nervös, eller nä, DÖDSSKRAJ va ordet. Haha, gud va jag garvade i baksätet :-D.