Lyx

Sen jag fick barn så är inte allting så självklart längre. Förut levde jag och Erik i vår nyrenoverade lägenhet i Gullmarsplan. Vi festade, ofta både fredagar och lördagar. På helgerna sov vi så länge vi ville. Pengarna vi tjänade spenderades enbart på nöjen. Vi reste utomlands flera gånger om året. Jag hade alltid välmanikurerade naglar, solade solarium och tränade 4 dar/vecka.
Sen kom Liam och fullständigt slog knock out på mig. Denna lilla underbara varelse fick mig att fullständigt släppa allt. Vi flyttade till radhus och patylivet minimerades till ett glas vin nån helg då och då. Sovmorgon på helgerna existerar inte längre. Mina naglar fortsätter jag ha målade, men dom klipps korta eftersom det är så praktiskt. Kroppen är transformerad, att köpa kläder känns inte kul längre, jag shoppar hellre till Liam.
1½ år senare får jag återigen uppleva lyckan att bli mamma till ett barn, Engla. Nu fick man två att slösa kärlek på. Jag och Erik går fullständigt upp i livet som småbarnsföräldrar. Det mesta av dygnets timmar kretsar kring barnen. Att kunna lägga sig på soffan och vila en eftermiddag om man är trött, det är otänkbart. Att ligga i en solstol på verandan funkar ett litet tag, men inte kan man ligga och steka som förr.
Hemmets inredning är numera praktisk och slittålig ist för stilren och snygg. Sofforna som en gång va kritvita är dassigt solkiga med chokladavtryck av små händer....
En hel del förändras när barnen träder in i ens liv.

Idag när Erik nattade barnen så passade jag på att åka till ica. Klockan va halv åtta och jag tog cykeln. Ute va det ljust och tyst. Jag cyklade förbi en lång rad av blommande körsbärsträd. Drog in doften och njöt av lugnet. När jag satt där på cykeln kom jag på mig själv med att tänka att det va otrloligt lyxigt att få komma iväg till affären i lugn och ro själv. Sånt e man inte bortskämmd med. Tänk vad lite som kan göra så mycket nuför tiden. Man är inte så kräsen.
Att läsa en tidning eller bok är en annan sån lyx. Att tappa upp ett varmt skumbad, krypa ner och bara slappna av och bläddra i en veckotidning... Sånt tog jag för givet förr, det gör jag inte längre. För att inte tala om att gå på toa ifred... trodde aldrig att en sån sak skulle vara rena lyxen, haha.

Men längtar jag tillbaks till mitt "förra" liv? Inte en chans. Jag kan ju fortfarande festa, shoppa och träna (men inte när som helst). Barnen är det viktigaste, det bästa jag har :-) och fastän det är jobbigt, tröttsamt och kämpigt ibland så har man verkligen nåt att leva för.

LIAM OCH ENGLA, JAG ÄLSKAR ER SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!!!!!!!!!!! TACK FÖR ATT NI FÖRGYLLER MIN DAG!