Jag har pratat lång stund med min söta mammi! Hon e så snäll och peppar mig med praktiken. Hon försöker få mig att se det postitiva:
*Om jag åker kollektivt (som innebär buss- tunnelbana- pendeltåg-buss dvs fyra byten för att komma tills sjukhuset) så får jag maaaaaassa lugn egentid att läsa böcker eller lyssna på musik.
* Jag kanske hamnar på nåt som är mycket mer spännande än en vårdcentral.
* Jag får se en hel sjukhusmiljö.
* Och det ÄR bara under en begränsad period, 4 veckor och det ska man väl stå ut?
Så känns det bättre en liten stund. Tills jag (barnslig som jag e) säckar ihop igen och känner mig asledsen . Jag VILL inte! Fyyyyyy, varför tog inte lärarna hänsyn till att man har småbarn? Ok, jag har valt barnen själv och jag har valt att plugga till uska, men liiite kunde dom väl ha tänk efter när dom fördelade platserna. Som jag tidigare skrev, jag skulle aldrig söka jobb så här långt hemifrån. Därför skulle ev. erbjudande om extrajobb efteråt på den här praktiken oxå va onödig, för jag skulle aldrig ta den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar