Deppig!

Det är så nytt här, känns nästan lite läskigt att skriva, haha. Nu är det äntligen fredag! Som jag väntat. Jag frågade Erik idag om det är så för dom flesta som det är för mig, nämligen att jag bara försöker genomlida veckan för att det ska bli helg. Helgerna är det jag ser fram emot. Eriks svar va då att det faktiskt finns folk som är nöjda med sina jobb eller sin sysselsättning och tycker det är kul även med vardag... Det fick mig att känna mig ännu mera som en loser!

Och idag fick vi veta våra praktikplatser. Jag hade hoppats som in i bomben på Vårdcentral. Så mycket hade jag hoppats att jag redan i tankarna va i full färd med att praktisera där. Men så vart det inte. Luften gick ur mig när jag såg att jag ska va på ett sjukhus som ligger ljusår (jaja, nu överdriver jag, men det tar jäkligt lång tid att ta sig dit!) hemifrån. Jag tror jag hamnade längst bort av alla i klassen. Hur tusan ska det gå med dagis och allt? Aldrig någonsin att jag skulle söka jobb så långt bort när min utbildning är avklarad. En oerhört viktig punkt för mig när jag söker jobb kommer va att det ska ligga relativt nära hemifrån.

Usch, nu tappade jag motivationen ännu mer för den här förbaskade uska utbildningen. När jag nattade Engla nyss så passade jag på att gråta en skvätt (har inte haft tid att gråta innan). Jag vet att jag är en svag människa som bryter ihop för en sån här grej, men sån är jag.
Jag vill inte göra så stor grej av utbildningen, jag kan ta en skitpraktikplats nära, bara jag får det gjort liksom.
Blä, jag vet att jag är en pessimist idag. Ingen bra början på nya bloggen :-(.